En kung

Jag halkar i gyttjan och löven på väg ner. Faller, glider ner för slänten i hast. Jag försöker ta en gren, sätter hälarna i marken. Jag försöker slå mig igenom hjärtat, men bara halva är med. Uppgiven stannar jag när slänten planat. Smutsig under på ben och kropp. Långsamt samlar jag ihop kroppen uppåt. Jag fastnar på knä, med huvudet böjt framåt. Så blir jag krönt. Med en krona av löv reser jag  mig upp. Så står jag upp, jag är kung.

Kapten

Ensam på en ö ser jag ut över havet. Jag står där och kisar. Med handen uppfälld över ögonen för att skyla dem från solen. Jag blickar fram. Det finns ingenting därute. Vågorna rullar mjukt, det är inga gäss på sjön. Egentligen tittar jag inte alls ut. Jag tittar in. Jag väntar. Låter tiden och tanken strömma igenom mig, med havets lugn. Ögonen fylls till bredden av tårar, de rinner ner för kinden. Jag säger: "Kapten! Kapten!"
En sprucken röst, en sprucken strand.

Förstör allt, bränn det - och bygg sen nytt, bygg kanoner och fartyg, bilar och hus

Bygg torn av glas, palats av sten. Explodera en lobby i guld, ös kvicksilver över blommande gårdar. Låt prakten svämma över, byt regndroppar mot diamanter.
Atombomb.
Låt tusen solar skina genom ett regn av diamanter, låt ljuset skära revor i verkligheten.
Blunda, lev.

På drift, till rodret

Och däri finns skillnaden, hela skillnaden. Jag kastade loss, hamnade på drift i Malayarkipelagen, men kom tillbaka som kapten över skutan.

Lär mig

Om livet.
Om också dig, och om mig.
Romansera mig, revanschera dig.

Drar en kallt andetag; sguer in luften genom hela kroppen; lungorna fylls; ögonen blånar; jag trycker ifrån på asfalten, från vilken jag skjuter framåt , kontrollerat, med fart; på en gata full av människor viker de som strån av vind - jag är iskungen.

A surge of chaos cravings

I yearn to stand there agin, in the black thwirl of the maelstroem. Where I am unbound. The fence of decency is gone and irresponsibilöity rules. Yet, love a, hu7manity and utter oblivion is the order of the day, and night.

Under de glittrande ljusens himmel

I de svepande spjuten av ljus flyger jag fram
Greppar, kastar; reflekterar hastar
Du är jag, jag är du; vi är vi.
Ljuset och ljudet fyller rummet och tiden upphör.

Det går långsammare, jag flyter in i mig själv, ögonblicket försvinner. Jag går in.

Och så igen, exploderar världen i ögonblicket.
Jag är precis som du, du är jag, vi är inte alls.